D4a

På Nic Waal institutt (BUP) i Oslo har vi genomfört kvalitativa intervjuer med 7 ungdomar som har gått i mentaliseringsinspirerad terapi under minst 6 månader. Syftet med projektet är att få fram ungdomars egen «röst» om hur de upplevt att gå i mentaliseringinsprerad terapi. Vad beskriver de själva som viktigast i terapin og i kontakten på BUP? Har de stunder i terapin som har varit spesiellt betydelsefulla? Hur beskriver de kontakten med terapeuten? Upplever de att de att de fått det bättre och hur beskriver de ändring i terapi? Intervjuerna är transkriberade och analyseras just nu med refleksiv tematisk analys. I det pågående analysarbetet har det bland annat framkommit att ungdomarna upplever terapirummet som en “övningsarena” för tillit. De beskriver mer hopp och drömmar om framtiden samt ett större mod. De vågar tex sätta mer ord på det som skapar smärta i dom och har mer acceptans för svåra upplevelser och känslor. Genom projektet önskar vi som MBT terapeuter utvecklas og lära av de pasienter som vi möter i vårt dagliga kliniska arbete. Föredraget kommer innehålla beskrivning av projektet, centrala citat från intervjuerna och tentativa fynd. Presentationen kommer hållas på svenska med citat på norska. Projektet är finansierat genom s.k. «legatmedel» från Lovisenberg diakonale sjukhus og godkänt av Etisk komitée (REK) i Norge.